Vi har brist i vår bransch,  på personal. Alla krögare och chefer jag pratar med saknar folk på alla positioner.

Nästan alltid när jag träffar kollegor så frågor de mig om jag känner någon eller har hört någon som behöver jobb. Samtidigt så finns det en arbeta-hårt-vara-tyst-kultur kvar i restaurangbranschen, en kultur som finns kvar från förr, och som ofta sprids från toppkrogarna där personalen ska jobba hårt, klagga lite fram tills de fyller trettio och är utarbetade.

Detta gör att många ungdomar är rädda för restaurangbranschen och för att stanna kvar i yrket när man bildar familj. Nästan alla som jobbar på krog som unga väljer en annan bransch när de bildar familj.

Och tjejer som är skolade och superduktiga kockar och servitriser försvinner nästan alltid från vår bransch efter 30. Där tycker jag att vi krögare och arbetgivare har ett ansvar att se till att de anställda kan vara kvar i branschen även när de bildar familj.  Att dom inte ska behöva vara oroliga att vara en belasting för krogen med sjuka barn, eller föräldraledighet.

Vi ligger långt efter de flesta andra branscher på den här punkten och det är vi krögare som måste ta tag i det här problemet. Jag blir lika ledsen varje gån en ung tjej eller kille flyttar ifrån vår fantastiska värld till en anna bransch,  med den allt för vanliga förklaringen: -”Det går inte att jobba på krog med familj. ”